Böjtest för liggande knä | Omvänd lasögång / Test av hälsenenerv

Gå till

Hitta denna wiki på Physiotutors plattform Bli medlem i Physiotutors

Lär dig

Böjningstest för liggande knä | Omvänt Lasègue-test | Femoralnervstest

Diagnosen lumbalt radikulärt syndrom ställs vanligen enbart utifrån patienthistorien och ytterligare tester för att bekräfta denna hypotes är ofta inte nödvändiga. 90% av fallen involverar nervrötterna L4-L5 eller L5-S1, eftersom dessa segment utsätts för de högsta statiska och kinetiska krafterna.
För att göra en diagnos av diskbråck i ländryggen med rotkompression på dessa nivåer mer sannolik kan den korsade raka bensträckaren användas eftersom den spänner ischiasnerven. Diskbråck i ländryggen med nervrotskompression förekommer i cirka 5% av fallen, men är ovanligt i L3-L4 och i ännu mindre utsträckning i nivåerna ovanför.

Suri et al. (2011) undersökte den diagnostiska noggrannheten hos den framåtlutade knäböjningen för diskbråck i ländryggen med nervrotskompression vid L2-L4 och fann en sensitivitet på 50 % och specificitet på 100 %. För enbart nervrot L3 var sensitiviteten 70% och specificiteten 88%, vilket innebär att den har ett måttligt kliniskt värde för att göra diagnosen mer sannolik.

För att utföra testet ligger patienten i magläge. Fortsätt sedan med att försiktigt böja knäet på den drabbade sidan maximalt.
Om du inte kan böja knät mer än 90° eller om du vill betona stretchen på lårbensnerven ytterligare kan du lägga till passiv höftextension.

Testet anses vara positivt om patienten rapporterar en skjutande smärta ned i benet eller främre delen av låret vid maximal knäböjning med eller utan extra höftböjning.
Vissa författare rekommenderar att man håller kvar knäböjningen i 45-60 sekunder, men det kan vara alltför provocerande vid en aktiv nervrotskompression.