Lär dig
Passivt extensionstest för ländryggen | Radiografisk instabilitetsbedömning av ländryggen
Patienter med ospecifik ländryggssmärta är mycket heterogena. Klassificering av dem är därför nödvändig för att ge adekvat behandling. När det gäller instabilitet i ländryggen är det bästa tillgängliga diagnostiska värdet ett kluster av subjektiva och objektiva fynd, som vi diskuterade i en annan video.
Det finns dock även fysiska tester som kan ge en indikation på instabilitet i ländryggen, varav ett är det passiva ländryggsextensionstestet (PLET). Enligt Kasai et al (2006) har den en rapporterad sensitivitet på 84,2% och en specificitet på 90,4%.
Ferrari et al. (2014) fann mindre lovande värden med en sensitivitet på 43% och en specificitet på 86%, medan Rabin et al. (2013) fann en betydande överensstämmelse mellan bedömarna med ett Kappa-värde på 0,76. Sammantaget verkar detta test vara måttligt användbart i klinisk praxis.
För testet ligger patienten i magläge.
Därefter lyfts båda benen passivt ca 30 cm från bänken och dras sedan försiktigt.
Om patienten upplever svåra ländryggssmärtor eller om det finns en tyngdkänsla i nedre delen av ryggen eller en känsla av att nedre delen av ryggen håller på att "lossna" anses testet vara positivt.
21 AV DE MEST ANVÄNDBARA ORTOPEDISKA TESTERNA I KLINISK PRAXIS
Det finns flera andra ortopediska tester för diagnos av radiografisk ländryggsinstabilitet:
Referenser
Gillar du det du lär dig?
KÖP HELA FYSIOTUTORS BEDÖMNINGSBOK
- E-bok med 600+ sidor
- Interaktivt innehåll (direkt videodemonstration, PubMed-artiklar)
- Statistiska värden för alla specialtester från den senaste forskningen
- Finns i 🇬🇧 🇩🇪 🇫🇷 🇪🇸 🇮🇹 🇵🇹 🇹🇷
- Och mycket mer!