Apprehension Test | Bedömning av främre axelinstabilitet

Axelleden har en mycket stor rörlighet, vilket gör den känslig för instabilitet. Medan muskelkrafterna kontrollerar stabiliteten i mitten av rörelseomfånget, visar sig klinisk instabilitet vid slutet av rörelseomfånget. Instabiliteten blir uppenbar när en patient känner oro eller rädsla för subluxation vid det yttersta rörelseomfånget.

Shoulder Apprehension Test har en sensitivitet på 65,6% och en specificitet på 95,4% enligt Hegedus et al. (2012) och har ett starkt kliniskt värde för att inkludera eller bekräfta främre instabilitet.

För att utföra testet ligger patienten i ryggläge med den sida som ska undersökas nära bänkens kant. Patientens axel förs sedan in i 90° abduktion. Patienten instrueras att framföra eventuella farhågor eller rädsla för subluxation till undersökaren under testet. Därefter för undersökaren försiktigt axeln i mer och mer extern rotation och ska leta efter tecken på oro hos patienten.

Vid ett positivt test rapporterar patienten rädsla för luxation vid större externa rotationsomfång.

Biomekaniskt sett är det mer logiskt att abducera patientens arm horisontellt för att få humerus huvud att glida anteriort.

Andra vanliga tester för att bedöma instabilitet i den främre glenohumeralleden är

• Test av omlokalisering
• Release / Överraskningstest
• Last- och växlingstest

21 AV DE MEST ANVÄNDBARA ORTOPEDISKA TESTERNA I KLINISK PRAXIS

• • Namn*
• • E-post*

Δ

Hegedus EJ, Goode AP, Cook CE, Michener L, Myer CA, Myer DM, Wright AA. Vilka fysiska undersökningar är mest värdefulla för läkaren vid undersökning av axeln? Uppdatering av en systematisk översikt med metaanalys av enskilda tester. Brittisk tidskrift för idrottsmedicin. 2012 nov 1;46(14):964-78.