Inledning

Att lyfta med ländryggen i en lordotisk hållning (förlängd ländrygg) är ett vanligt råd och ingår i den klassiska "ryggskolan". Trots att detta råd är allmänt accepterat verkar det finnas en brist på in vivo-forskning som undersöker detta. Dessutom har åtgärder för manuell hantering med råd om att undvika att lyfta med böjd rygg inte lyckats minska ländryggssmärta. I den här studien undersöktes därför hur ländryggens hållning påverkar rekrytering, styrka och effektivitet i bålmuskulaturen under högintensiva lyft.

Metoder

Friska deltagare (ingen ländryggssmärta under de senaste 12 månaderna, ingen rygg- eller bukoperation, inget neurologiskt eller reumatologiskt tillstånd, inte gravida) var kvalificerade kandidater. Deltagarna fick utföra en maximal isometrisk bålövning samtidigt som de intog en symmetrisk lyftställning med knäna böjda till 45°. Tre ställningar för ländryggen undersöktes: helt böjd, medelhög och maximal extension. Med hjälp av en studiedesign med upprepade mätningar undersökte forskarna effekterna av de tre ländryggsställningarna medan deltagarna utförde maximala frivilliga isometriska sammandragningar. Muskelaktiviteten i övre erector spinae, nedre erector spinae, multifidus och inre snedställda muskler mättes med ytelektromyografi (EMG).

Resultat

Tjugosex friska deltagare (13 män och kvinnor) ingick i studien. En signifikant huvudeffekt för hållning visade en skillnad i ryggens extensormoment mellan böjd och medelhög hållning, medelhög och utsträckt hållning samt böjd och utsträckt hållning. Ländryggens hållning hade ingen effekt på höft- eller knämomenten.

En genomsnittlig minskning av EMG uppmättes när lyftet utfördes i midrange-position jämfört med extension, och när lyftet utfördes i flexion jämfört med midrange-position. Den neuromuskulära effektiviteten ökade med cirka 25% när man gick från utsträckt till mittläge och en cirka trefaldig ökning av den neuromuskulära effektiviteten under lyftet uppmättes när man gick från mittläge till full flexion.

Prata nördigt med mig

Flera goda aspekter kan noteras. Ordningen på kraftansträngningarna var slumpmässig och deltagarna tränades inte före lyftuppgiften, vilket minskade en eventuell inlärningseffekt. Tre maximala sammandragningar per hållning utfördes och den högsta toppkraften som uppnåddes användes i analysen. EMG-mätningarna normaliserades före testprocedurerna. Endast där signifikanta huvudeffekter hittades användes Bonferroni-tester post hoc för att fastställa skillnader mellan de tre ländryggsställningarna. Genom att använda detta tillvägagångssätt undviker författarna problem som uppstår när man testar flera hypoteser.

Budskap att ta med sig hem

Har du tröttnat på att höra att du inte ska böja ryggen när du lyfter? Denna studie visar att lyft med böjd rygg ökar styrkan och minskar paraspinalmuskelaktiviteten och avvisar vanliga råd om manuell hantering att lyfta med lordotisk (utsträckt) ländrygg.

Referens

Mawston G, Holder L, et al. Flexibla ställningar i ländryggen är förknippade med större styrka och effektivitet än lordotiska ställningar under ett maximalt lyft hos smärtfria individer. Gångställning. 2021 maj;86:245-250. doi: 10.1016/j.gaitpost.2021.02.029