Nu 10% rabatt på en onlinekurs med koden WINTER10!
Nog
00
:
00
:
00
:
00
Begär rabatt
Tillstånd Knäled 11 april 2023

Meniskruptur | Diagnos & behandling för fysioterapeuter

Meniskavslitning

Meniskruptur | Diagnos & behandling för fysioterapeuter

Menisken är viktig för stabilitet, stötdämpning, fördelning av krafter, smörjning i knäet samt proprioception. (Englund et al. 2009)
Den mediala menisken har formen av ett C och är cirka 3 cm bred och 4-5 cm lång. Meniskens bakre horn är större än dess främre del. Det mediala hornet är i allmänhet fäst vid skenbenet. Det främre hornet är löst hos 3-14% av befolkningen. I allmänhet har den mediala menisken en bra kapselfästning via koronarligamenten.

Den laterala menisken har formen av en halvcirkel och har en större tibial yta än den mediala menisken. Den är cirka 3 cm bred och 3-4 cm lång och sitter fast på skenbenet framtill och baktill. Ligamentfästet i den laterala menisken är mindre utvecklat, vilket ger den större rörelsefrihet än den mediala menisken.

Meniskskador orsakas oftast av rotation av ett böjt knä till extension(Bansal et al. 2002).
Alla rörelser som kan leda till ledbandsskador i knäet kan också orsaka meniskskador(Solomon et al. 2002). Därför ses meniskskador ofta tillsammans med skador på det främre korsbandet (ACL). Vid akuta skador slits den laterala menisken oftare än den mediala(Smith et al. 2001). Å andra sidan slits den mediala menisken oftare av hos patienter med kroniskt korsbandsskadade knän som utsätts för ett nytt trauma(Murrel et al. 2001, Keene m.fl. 1993, Irvine et al. 1992).
Dessa olika scenarier leder också till olika lokalisering och typ av bristning: Vid en medial meniskskada (vid en kronisk korsbandsskada) ses oftare perifera rupturer i dorsalhornet och vid en lateral meniskskada (vid en akut korsbandsskada) ses oftare rupturer i dorsalhornet eller i den mittlaterala tredjedelen. (Shelbourne et al. 1991, Thompson et al. 1993, Smith et al. 2001).
Meniskerna kan skadas genom akut trauma eller långvarig överansträngning. Partiella eller fullständiga tårar i den mediala eller laterala menisken kategoriseras vidare i:

- Vertikala/longitudinella tårar kan utvecklas till tårar i hinkhandtag
- Radiala/tvärgående tårar kan utvecklas till tårar i papegojnäbben
- Horisontella tårar kan utvecklas till flap tårar

 

Epidemiologi

Förekomsten av meniskskador hos allmänläkare uppskattas till 2 av 1 000 patienter per år med ett förhållande mellan män och kvinnor på 2,5:1 (Belo et al. 2010). I en prospektiv kohortstudie inom primärvården i Nederländerna fick 35% av patienterna mellan 18 och 65 år med en akut knäskada diagnosen meniskruptur. I samma studie hade 11% en kombinerad bristning av främre korsbandet och menisken, medan 9% hade en kombinerad bristning av det mediala kollateralligamentet och menisken(Kastelein et al. 2008).
Medan traumatiska bristningar ofta uppstår i meniskernas periferi och ses hos patienter yngre än 30 år, tenderar mer komplexa och degenerativa mönster att uppstå hos äldre vuxna (Poehling et al. 1990).

Det bör nämnas att meniskförändringar som ses på magnetkameraundersökning verkar vara extremt vanliga även hos den asymtomatiska populationen.
I en studie av Beattie et al. (2005) uppvisade 43 av 44 asymtomatiska individer med en medelålder på 41,1 år (åldersintervall 20-68 år) minst en avvikelse i menisken.
27 personer (61,4%) hade avvikelser i minst tre av de fyra knäregionerna.

Det är viktigt att tillägga att meniskrupturer kan leda till knäartros (OA), men knäartros kan också leda till en spontan meniskruptur genom nedbrytning och försvagning av meniskstrukturen(Englund et al. 2009). Även om prevalensen av meniskrupturer är mycket hög hos asymtomatiska individer, har Bhattacharyya et al. (2003) fann en signifikant högre frekvens av meniskrupturer hos individer med symtomatisk OA. Dessutom visade en studie av Hunter et al. (2006) hittade en stark förening mellan menisk skador och brosk förlust.

Gillar du det du lär dig?

Följ en kurs

  • Lär dig varifrån som helst, när som helst och i din egen takt
  • Interaktiva onlinekurser från ett prisbelönt team
  • CEU/CPD-ackreditering i Nederländerna, Belgien, USA och Storbritannien

Klinisk bild och undersökning

En meniskskada kan ge upphov till smärta och ödem och ett låst knä vid flexion och extension.
Risken för en meniskskada ökar om patienten är äldre än 40 år och har drabbats av ett rotationstrauma under belastning av knäet, vilket omöjliggör fortsatt aktivitet. En knäppande känsla vid trauma gör dessutom en meniskruptur mer sannolik(Wagemakers et al. 2008).

Andra kliniska tecken och symtom är(Décary et al. 2018, Wagemakers et al. 2008), :

- Isolerad medial eller diffus knäsmärta
- Knäbesvär med progressiv debut vid degenerativ meniskruptur
- Mild till svår smärta när man vrider på knäet under aktiviteter i det dagliga livet eller sport
- Svullnad i leden 12-24 timmar efter trauma
- Ömhet i ledlinjen
- Nedsatt AROM
- Smärta i slutet av rörelseomfånget

 

Fysisk undersökning

Shrier et al. (2010) menar att den fysiska undersökningen av meniskrupturer skiljer sig från diagnostiska tester eftersom meniskrupturer är heterogena till sin natur, till exempel posteriora och anteriora bristningar. Författarna anser därför att man inte bör förlita sig på sensitivitets- och specificitetsvärden vid meniskskador, utan att valet av fysiska tester snarare bör baseras på logiken bakom hur olika tester belastar olika delar av menisken.

Ett annat mycket vanligt test för att diagnostisera meniskrupturer är Appley-testet:

Andra ortopediska tester för att bedöma patellofemoral smärta är:

VMO:S OCH QUADS ROLL I PFP

Gratis videoföreläsning om patellofemoral smärta
Gillar du det du lär dig?

Följ en kurs

  • Lär dig varifrån som helst, när som helst och i din egen takt
  • Interaktiva onlinekurser från ett prisbelönt team
  • CEU/CPD-ackreditering i Nederländerna, Belgien, USA och Storbritannien

Behandling

Meniskektomi eller partiell kirurgisk meniskreparation är en av de vanligaste ortopediska operationerna i världen. Under de senaste decennierna har dock detta ingrepp hamnat i skottgluggen eftersom flera randomiserade kontrollerade studier har visat lika tillfredsställande resultat med konservativ behandling. Sihvonen et al genomförde dessutom en randomiserad studie där man jämförde artroskopisk partiell meniskektomi med skenoperation, vilket inte visade någon skillnad och en till och med något högre risk för att utveckla OA i knäet 5 år efter operationen. Låt det sjunka in en stund.

Den konservativa behandling av meniskrupturer som beskrivs i litteraturen innebar därför vanligtvis en kombination av uppvärmning, rörlighet, styrka och ledkontroll/proprioceptiva övningar som utfördes 2-3 gånger per vecka under 12 veckor. Dessa sessioner var antingen övervakade eller utfördes självständigt av patienten. Patienterna bedömdes med validerade utfallsmått som KOOS, Lysholm knee score, Tegner activity scale och isokinetiska styrkemätningar.

Vi kommer att presentera ett par övningssekvenser för varje domän:

Se till att du identifierar patientens specifika behov. För vissa personer kan t.ex. ett utfall vara nödvändigt för ADL eller arbete, och då bör du även inkludera det i träningen. Det här är också en lång lista med övningar och vi bör inte överväldiga våra patienter med en massa övningar. Håll det till ett minimum av 3-5 övningar.

Hur är det med patienter med mekaniska symtom som knälåsning eller knäfästning?
Sihvonen et al. (2016) jämförde resultaten för 900 konsekutiva patienter med symtomatisk degenerativ knäsjukdom och meniskruptur som genomgick artroskopisk partiell meniskektomi. De jämförde sedan resultaten för patienter med mekanisk knäfästning eller knälåsning och patienter utan mekaniska symtom. Överraskande nog och i uppenbar motsats till rådande konsensus och de flesta rekommendationer i riktlinjerna visar studien att en preoperativ självrapportering av mekaniska symtom faktiskt är förknippad med ett mindre gynnsamt utfall av operationen än frånvaron av dessa symtom. Av alla patienter med mekaniska symtom lindrades låsning eller fastlåsning endast hos 53%. Samtidigt upplevde 11% av patienterna utan tidigare mekaniska symtom låsning eller fastlåsning efter operationen.
En av de viktigaste slutsatserna i studien var att mekaniska symtom var vanligare hos patienter med knäartros. Dessa data tyder på att mekaniska symtom faktiskt kan hänföras till allmän knädegeneration, snarare än till en distinkt skada som t.ex. en degenerativ meniskskada.

I ett nyligen publicerat uttalande i British Journal of Sports Medicine av Thorlund et al. (2018) sammanfattar författarna de aktuella bevisen och konstaterar att träningsinterventioner hade liknande effekter på minskad smärta och förbättrad funktion jämfört med kirurgi vid degenerativa tårar. Högkvalitativ evidens visade inte på någon kliniskt relevant effekt av operation, i tillägg till träning, på smärta och funktion i gruppen med degenerativa bristningar. Av denna anledning bör träningsterapi vara den behandling som väljs för medelålders och äldre patienter med degenerativa menisklesioner.
Progressive Exercise therapy, som består av neuromuskulära övningar och styrkeövningar för de nedre extremiteterna, främst quadriceps, och som utförs 2-3 gånger i veckan under 12 veckor, har visat sig vara effektiv för medelålders patienter med degenerativa meniskskador(Kise et al. 2016). Även om effekten av ett träningsprogram för yngre patienter under 40 år med traumatiska meniskrupturer ännu inte har bevisats, är den allmänna inriktningen på träningen inte annorlunda jämfört med den för degenerativa bristningar.

 

Referenser

Bansal, P., Deehan, D. J., och Gregory, R. J. H. (2002). Diagnostisering av akut låst knä. Injury, 33(6), 495-498.

Beattie, K. A., Boulos, P., Pui, M., O'Neill, J., Inglis, D., Webber, C. E. och Adachi, J. D. (2005). Avvikelser i knäna hos asymtomatiska frivilliga som identifierats med perifer magnetisk resonanstomografi. Osteoarthritis and cartilage, 13(3), 181-186.

Belo, J. N., Berg, H. F., Ikkink, A. K., & Wildervanck-Dekker, C. M. J. (2010). NHG-standard för traumatiska knäproblem. Huisarts Wet, 54(3), 147-158.

Bhattacharyya, T., Gale, D., Dewire, P., Totterman, S., Gale, M. E., Mclaughlin, S., ... & Felson, D. T. (2003). Den kliniska betydelsen av meniskskador som demonstreras med magnetisk resonanstomografi vid artros i knäet☆. JBJS, 85(1), 4-9.

Décary S, Fallaha M, Frémont P, Martel-Pelletier J, Pelletier JP, Feldman DE, Sylvestre MP, Vendittoli PA, Desmeules F. Diagnostic validity of combining history elements and physical examination tests for traumatic and degenerative symptomatic meniscal tears. PM&R. 2018 maj 1;10(5):472-82.

Englund, M., Guermazi, A., & Lohmander, S. L. (2009). Meniskens roll vid knäartros: orsak eller konsekvens? Radiologic Clinics, 47(4), 703-712.

Hegedus EJ, Cook C, Hasselblad V, Goode A, Mccrory DC. Fysiska undersökningstest för bedömning av en avsliten menisk i knäet: en systematisk översikt med metaanalys. journal of orthopaedic & sports physical therapy. 2007 sep;37(9):541-50.

Hunter, D. J., Zhang, Y. Q., Niu, J. B., Tu, X., Amin, S., Clancy, M., ... & Felson, D. T. (2006). Sambandet mellan patologiska förändringar i menisken och broskförlust vid symtomatisk knäartros. Artrit & Reumatism, 54(3), 795-801.

Irvine, G. B., och Glasgow, M. M. (1992). Meniskens naturalförlopp vid främre korsbensinsufficiens. Artroskopisk analys. Bone & Joint Journal, 74(3), s. 403-405.

Kastelein M, Wagemakers H, Luijsterburg P, Berger M, Koes B, Bierma-Zeinstra S. De waarde van anamnese en lichamelijk onderzoek bij het diagnosticeren van traumatisch knieletsel. Huisarts en wetenschap. 2008 Nov 1;51(11):528-35.

Kise, N. J., Risberg, M. A., Stensrud, S., Ranstam, J., Engebretsen, L., & Roos, E. M. (2016). Träningsbehandling kontra artroskopisk partiell meniskektomi för degenerativ meniskruptur hos medelålders patienter: randomiserad kontrollerad studie med två års uppföljning. bmj, 354, i3740.

Keene, G. C., Bickerstaff, D., Rae, P. J., och Paterson, R. S. (1993). Naturalförloppet för meniskrupturer vid främre korsbandsinsufficiens. The American journal of sports medicine, 21(5), 672-679.

Lowery DJ, Farley TD, Wing DW, Sterett WI, Steadman JR. En klinisk kompositpoäng upptäcker meniskpatologi på ett korrekt sätt. Artroskopi: Journal of Arthroscopic & Related Surgery. 2006 Nov 1;22(11):1174-9.

Mine, T., Kimura, M., Sakka, A., & Kawai, S. (2000). Innervation av nociceptorer i knäledens menisker: en immunohistokemisk studie. Archives of orthopaedic and trauma surgery, 120(3-4), 201-204.

Murrell, G. A., Maddali, S., Horovitz, L., Oakley, S. P. och Warren, R. F. (2001). Effekterna av tidsförloppet efter främre korsbandsskada i samband med menisk- och broskförlust. The American Journal of Sports Medicine, 29(1), 9-14.

Poehling GG, Ruch DS, Chabon SJ. Landskapet av meniskskador. Kliniker inom idrottsmedicin. 1990 Jul;9(3):539-49.

Raj MA, Bubnis MA. Meniskruptur i knäet: StatPearls Treasure Island (FL): StatPearls Publishing LLC; 2018 .

Rongen, J. J., et al. "Ökad risk för knäprotesoperation efter artroskopisk operation för degenerativ meniskruptur: en longitudinell observationsstudie med flera centra med data från osteoarthritis initiative." Artros och brosk25.1 (2017): 23-29.

Shelbourne, K. D., och Nitz, P. A. (1991). O'Donoghue-triaden i ny tappning: kombinerade knäskador med avrivning av främre korsband och mediala kollateralligament. The American journal of sports medicine, 19(5), 474-477.

Shrier I, Boudier-Revéret M, Fahmy K. Förståelse för de olika fysiska undersökningstesterna vid misstänkt meniskruptur. Aktuella rapporter om idrottsmedicin. 2010 Sep 1;9(5):284-9.

Sihvonen, Raine, et al. "Artroskopisk partiell meniskektomi jämfört med skenoperation för en degenerativ meniskruptur." New England Journal of Medicine 369.26 (2013): 2515-2524.

Sihvonen R, Englund M, Turkiewicz A, Järvinen TL. Mekaniska symtom som indikation för knäartroskopi hos patienter med degenerativ meniskruptur: en prospektiv kohortstudie. Artros och brosk. 2016 Aug 1;24(8):1367-75.

Smith, J. P., och Barrett, G. R. (2001). Mediala och laterala meniskrupturer i knän med brist på främre korsband. The American journal of sports medicine, 29(4), 415-419.

Smith BE, Thacker D, Crewesmith A, Hall M. Särskilda tester för bedömning av meniskrupturer i knäet: en systematisk översikt och metaanalys. BMJ Evidensbaserad medicin. 2015 Jun 1;20(3):88-97.

Solomon, D. H., Simel, D. L., Bates, D. W., Katz, J. N., & Schaffer, J. L. (2001). Har denna patient en avsliten menisk eller ett avslitet ligament i knäet?: värdet av den fysiska undersökningen. Jama, 286(13), 1610-1620.

Skou, S. T., & Thorlund, J. B. (2018). Ett 12-veckors övervakat träningsprogram för unga vuxna med meniskruptur: Programutveckling och genomförbarhetsstudie. Journal of bodywork and movement therapies, 22(3), 786-791.

Thompson, W. O., & Fu, F. H. (1993). Menisken i det korsbandsskadade knäet. Clinics in sports medicine, 12(4), 771-796.

Thorlund JB, Juhl CB, Ingelsrud LH, Skou ST. Riskfaktorer, diagnos och icke-kirurgisk behandling av meniskrupturer: evidens och rekommendationer: ett uttalande på uppdrag av Dansk Selskab for Sportsfysioterapi (DSSF). Br J Sports Med. 2018 maj 1;52(9):557-65.

Wagemakers HP, Heintjes EM, Boks SS, Berger MY, Verhaar JA, Koes BW, Bierma-Zeinstra SM. Diagnostiskt värde av anamnes och fysisk undersökning för bedömning av meniskruptur i knäet på allmänmottagning. Klinisk tidskrift för idrottsmedicin. 2008 Jan 1;18(1):24-30.

Gillar du det du lär dig?

Följ en kurs

  • Lär dig varifrån som helst, när som helst och i din egen takt
  • Interaktiva onlinekurser från ett prisbelönt team
  • CEU/CPD-ackreditering i Nederländerna, Belgien, USA och Storbritannien
Online-kurs

Öka din behandlingsframgång hos patienter med knäsmärta

ANMÄLA DIG TILL DENNA KURS
Bakgrund för banner för onlinekurs (1)
Patellofemoral online-kurs
Recensioner

Vad kunderna har att säga om denna onlinekurs

Ladda ner vår GRATIS app