Artros i höften | Diagnos och behandling för fysioterapeuter

Inledning

Enligt Felson et al. (2005) Ett klassiskt kännetecken för artros är histologiska förändringar i ledbroskets kvalitet och tjocklek. En minskning av ledbrosket leder till hypertrofi av det subkondrala benet och osteofytbildning vid kanterna av ledytorna. En annan konsekvens är kronisk inflammation i synovialvävnaden. Alla dessa förändringar leder till oregelbundna ledytor, benförstoring, eventuell förtjockning av ledkapseln och slutligen hydrops. Den resulterande minskningen av ledutrymmet är synlig på röntgenbilder, varför vi också talar om "radiologisk artros".

Smärta är den mest uppenbara begränsande faktorn vid artros. Som tidigare nämnts beskriver patofysiologin en förlust av brosk, men nociceptorer saknas i ledbrosk.

Vi vet att en minskning av ledbrosket förekommer även hos dem som inte har några kliniska symtom (radiologisk artros).

Nociceptorer finns i vävnader som omger höftleden, t.ex. ledkapseln, ligamenten eller synovian. Dessa nociceptorer triggas av den inflammation som uppstår.

Artros kan uppstå posttraumatiskt, som en del av åldrandet och vid andra inflammatoriska tillstånd som påverkar kvaliteten på ledbrosket.

Epidemiologi

Höftledsartros är mindre vanligt än knäledsartros. För den högsta incidensen mellan 78 och 79 års ålder visade Felson et al. (1998) rapporterar en incidens på 600/100 000 personår för kvinnor och 420/100 000 för män med höftledsartros.
Punktprevalensen för osteoartrit i Nederländerna 2007 var 24,5/1000 hos män och 42,7/1000 hos kvinnor. I hela världen rapporteras prevalensen till 0,85%(Cross et al. 2014)

UTJÄMNA DIN DIFFERENTIALDIAGNOS VID LÖPARRELATERAD HÖFTSMÄRTA - GRATIS!

• • Namn*
• • E-post*

Δ

Klinisk bild

För de flesta patienter är det tydligaste symtomet smärta. Patienterna upplever oftast smärta när de börjar röra på sig eller efter långvarig belastning. Smärtan ökar vanligtvis under dagens lopp. De kan också rapportera att de hör eller känner krepitationer.

Patienterna rapporterar vanligen morgonstelhet i upp till 60 minuter. Rörelseomfånget är vanligtvis begränsat på grund av osteofytbildning. Det kan t.ex. yttra sig i svårigheter eller oförmåga att knyta skorna eller ta på sig strumpor.

Fysisk undersökning

De diagnostiska kriterierna (ACR) för höftledsartros är(Altman et al. 1991):

• Ålder >45 år
• Smärta i mer än 3 månader
• Smärta vid belastning, ingen ökning vid sittande, utstrålande smärta i ljumskar/skinkor/låg rygg
• Minskad intern rotation, extern rotation, extension och flexion med ben-mot-ben-känsla
• Svaghet i höftabduktorerna
• Svårt att komma igång och/eller stelhet vid rörelse
• Ömhet vid palpation av inguinalligamentet

Dessutom har ett kluster av tester beskrivits av Sutlive et al. (2008). Dessutom nämns FABER-testet och Trendelenburg-tecknet i litteraturen som mått för att identifiera intraartikulär patologi och svaghet i höftabduktorerna, även om deras validitet kan ifrågasättas.

Andra ortopediska tester för höftartros är:

• Passiv rörelseomfång i höftleden
• Aktiv rörelseomfång i höftleden

Behandling

Det råder stor enighet om att konservativ behandling av höftledsartros är ett första steg innan en total höftledsplastik kan övervägas. Randomiserade kontrollerade studier av hög kvalitet visade att strukturerade träningsprogram leder till minskad smärta och funktionsnedsättning jämfört med en kontrollgrupp.

Enligt de nationella riktlinjerna ska läkare utbilda patienten om sjukdomens förlopp och främja egenvård, vilket innefattar en aktiv livsstil, uppmuntran till allmän rörelse och vid behov konsultation av en dietist.

När det gäller valet av övningar rekommenderas att man arbetar med hela spektrumet från mobilisering eller "motorisk inlärning" till balans- eller posturala kontrollövningar och naturligtvis styrketräningsövningar. Dessa övningar ska arbeta tredimensionellt med höftkomplexet med tonvikt på höftabduktorerna. Så låt oss titta på några exempel:

Mobilisering/motorisk inlärning:

• Bäckenlutningar sittande
• Höftgångjärn sittande/stående med hjälpmedel(pinne)
• Inre rotationer/yttre rotationer i sittande/liggande

Hållningskontroll/balans:

• Tandemställning (normal/Airex-matta) öppna och slutna ögon
• Ett ben (normal/Airex-matta) öppna och slutna ögon
• Stjärnutflykt balans
• Hinder sida vid sida

Styrketräning:

• Broar (kort och lång hävstång/enskilda ben)
• Benpress
• BoxSquat
• Knäböj (kettlebell)
• Höftabduktorer ryggliggande/stående/klämskal/resisterat stående (med hjälpmedel som håller fast i stol)
• Adduktorstärkning med en boll i ryggläge, sidoläge
• Sliders för skridskoåkning
• Höftsträckning (romersk stol/på bord med fotledsvikt)

Dessa övningar kan patienten göra hemma med minimal utrustning. Kom ihåg att detta bara är exempel på övningar och inte ett skräddarsytt träningsprogram. Doseringen av träningsprogrammet ska anpassas till individen och dennes belastningsförmåga och det krävs att man följer ett rehabprogram på minst 12 veckor.

Vill du veta mer om artros? Kolla sedan in följande resurser:

• Tillägg av höftadduktorträning till ett träningsprogram för OA i knä (forskningsöversikt)
• Podcast avsnitt 036: Patologier i höften med Mehmet Gem
• Podcast avsnitt 014: Knäartros med Anthony Teoli

Referenser

Altman, R., Alarcon, G., Appelrouth, D., Bloch, D., Borenstein, D., Brandt, K., ... & Wolfe, F. (1991). American College of Rheumatologys kriterier för klassificering och rapportering av artros i höftleden. Artrit & Reumatism: Official Journal of the American College of Rheumatology, 34(5), 505-514.

Beumer, L., Wong, J., Warden, S. J., Kemp, J. L., Foster, P. och Crossley, K. M. (2016). Effekter av träning och manuell terapi på smärta i samband med höftartros: en systematisk genomgång och metaanalys. British journal of sports medicine, 50(8), 458-463.

Cross, M., Smith, E., Hoy, D., Nolte, S., Ackerman, I., Fransen, M., ... & March, L. (2014). Den globala bördan av höft- och knäartros: uppskattningar från 2010 års studie av den globala sjukdomsbördan. Annals of the rheumatic diseases, 73(7), 1323-1330.

Felson, D. T. (2005). Källor till smärta vid knäartros. Current opinion in rheumatology, 17(5), 624-628.

Felson, D. T., och Zhang, Y. (1998). En uppdatering av epidemiologin för knä- och höftartros med tanke på förebyggande åtgärder. Artrit & Reumatism: Official Journal of the American College of Rheumatology, 41(8), 1343-1355.

Sampath, K. K., Mani, R., Miyamori, T., & Tumilty, S. (2016). Effekterna av manuell terapi eller träningsterapi eller bådadera hos personer med höftartros: en systematisk översikt och metaanalys. Clinical Rehabilitation, 30(12), 1141-1155.

Sutlive, T. G., Lopez, H. P., Schnitker, D. E., Yawn, S. E., Halle, R. J., Mansfield, L. T., ... & Childs, J. D. (2008). Utveckling av en klinisk prediktionsregel för diagnostisering av höftartros hos personer med ensidig höftsmärta. Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy, 38(9), 542-550.

Steinhilber, B., Haupt, G., Miller, R., Janssen, P. och Krauss, I. (2017). Träningsterapi hos patienter med höftartros: effekt på höftmuskelstyrka och säkerhetsaspekter av träning - resultat av en randomiserad kontrollerad studie. Modern reumatologi, 27(3), 493-502.